Ståltillverkning i elektrisk ljusbågsugn baserad påelektroderför att generera ljusbågar, så att elektrisk energi kan omvandlas till värmeenergi i ljusbågen, smälta ugnsbelastningen och avlägsna föroreningar som svavel och fosfor, tillsätta nödvändiga element (såsom kol, nickel, mangan, etc.) till smält stål eller legeringar med olika egenskaper. Elektrisk energiuppvärmning kan noggrant kontrollera ugnstemperaturen och producera lågtemperaturavgaser. Värmeeffektiviteten hos ljusbågsugnen är högre än hos omvandlaren.
Teknikutvecklingen inom EAF-ståltillverkning har en historia på cirka 100 år, även om andra metoder alltid möter utmaningar och konkurrens inom ståltillverkning, särskilt effekten av högeffektiv syrgasståltillverkning, men andelen stålproduktion från EAF-ståltillverkning i världens stålproduktion ökar fortfarande år för år. I början av 1990-talet stod stål producerat av EAF i världen för 1/3 av den totala stålproduktionen. I vissa länder var EAF den viktigaste ståltillverkningstekniken, och andelen stål producerat genom EAF-smältning var 70 % högre än i Italien.
På 1980-talet blev stålproduktionen med elektronisk fiberoptisk fiber utbredd inom kontinuerlig gjutning, och gradvis bildades en "energibesparande produktionsprocess för skrotförvärmning, elektrisk bågugn, smältning, raffinering, kontinuerlig gjutning och kontinuerlig valsning". Bågugn används huvudsakligen för snabb utrustningsskrot som råmaterial för ståltillverkning. För att fundamentalt övervinna den ultrahöga effekt AC-bågugnens båginstabilitet, trefasströmförsörjning och strömobalans samt allvarlig påverkan på elnätet, undersöktes DC-bågugnar och sattes i industriell tillämpning under det första århundradet.
I mitten av 1990-talet användes likströmsbågsugnar med endast en rot av grafitelektroden i stor utsträckning runt om i världen på 90-talet (två med vissa likströmsbågsugnar med grafitelektroder).
Att kraftigt minska förbrukningen av grafitelektroder är den största fördelen med likströmsbågsugnar. Före slutet av 1970-talet förbrukades grafitelektroder per ton stål i en växelströmsbågsugn 5 ~ 8 kg, och kostnaden för grafitelektroder stod för 10 % av den totala stålkostnaden. Trots att ett antal åtgärder vidtagits minskade grafitelektrodförbrukningen till 4,6 kg, eller 7 ~ 10 % av produktionskostnaderna. Genom att använda högeffekts- och ultrahögeffektsståltillverkningsmetoder minskades elektrodförbrukningen till 2 ~ 3 kJ/T stål. Med en likströmsbågsugn som endast använder 1 grafitelektrod kan grafitelektrodförbrukningen minskas till 1,5 kg/T stål.
Både teori och praktik visar att den enskilda förbrukningen av grafitelektroder kan minskas med 40 % till 60 % jämfört med en AC-bågugn.
Publiceringstid: 6 maj 2022